LODJUR (Lynx lynx)

Kännetecken
Lodjuret är Finlands största kattrovdjur. På somrarna har det en rödbrun päls men den blir grå på vintrarna. Magen är alltid vit. Antalet svarta fläckar varierar individuellt. Lodjuret har små tofsar i öronen. Svansen är kort, 10-15 cm. Vuxet lodjur väger 15-30 kg, hane är lite större än hona. Längd 70-90 cm, manke 50-65 cm.

Ökning
Lodjuret föder sina ungar i början av juni. Det har 1-3 ungar som följer sin hona ett år. Året är viktigt för ungarna, honan lär dem att bl. a. jaga.

Spridning
Lodjurstammen har ökat kraftigt från 60-70-talet, när den var lågst. Numera finns det nästan tusen individer, för det mesta i Tammerfors regionen, i Tavastland, Savolax och Norra Karelen.

Föda
Lodjuret är köttätare. Det jagar många slag av småvillebråd såsom harar, möss, rävar och fåglar men det kan också jaga större villebråd såsom renar och vildrenar. Det jagar genom att lurpassa på fångsten, även genom att springa och fånga. Lodjuret är mycket snabbt och spänstigt djur. Det har en utmärkt hörsel som det utnyttjar i jakten.

Övrigt
Lodjuret är mycket folkskygg mot människor och det är mycket sällsynt att se det i naturen. Ibland när det är brist på födan, det kan komma nära bebyggelse. Då kan det jaga katter och hunder. Det trivs på klippiga områden samt i täta skogar.

BRUNBJÖRN (Ursus arctos)

Kännetecken
Färgläggning varierar från nästan svart till ljusbrun. En vuxen hane väger 150-230 kg, de största till och med 400 kg. En hona är tydligt mindre, 60-150 kg. Längd 130-220 cm, manke 70-120 cm.

Ökning
Björnarna har en brunsttid i maj-juni. 1-4 ungar föddes på vintern i januari-februari, födelsevikten är 250-400 g. Björnungan växer snabbt och till hösten väger den redan 30 kg. Den följer med honan i regel ett år, ibland till och med tre år om honan inte har nya ungar av någon orsak.

Spridning
Enligt nuvarande beräkning finns det ca. tusen björnar i Finland, för det mesta i Östra och Norra Finland. Under de senaste åren har stammen brett ut sig också till andra delar av Finland.

Föda
Björnen är allätare. På våren och på hösten jagar björnarna bl. a. älgar och renar, omvandlar dem till kadaver, täcker dem och äter dem upp noggrant. På sommaren finns det alla slag av vegetarisk kost som björnen utnyttjar såsom löv, dunörter, gräs, säd och bär.

Möte
Man möter en björn mycket sällan i naturen, eftersom björnen är rädd av människör. Björnens sinnen är mycket skarpare än människans och till följd av det björnen blir varse av människan på långt håll (flera kilometer) och den väjer. Om man möter en björn trots allt, det bästa sätt att reagera är att avlägsna sig sakta från björnen och undvika att störa björnen mer.

RÄV (Vulpes vulpes)

Kännetecken
Räven har rödbrun som huvudfärg. Fötterna är svarta och den har en svart fläck i pälsen bakom båda öronen. Svansen är nästan lika lång som kropp med vit topp. Vuxen väger 5-9 kg, hanarna är lite större än honorna. Längd 60-80 cm, manke ca. 35 cm.

Ökning
Räven gräver en gryt, en underjordisk hål vilken kan vara 10-20 m lång. Hålen har många utgångar så ätt räven kan fly om någonting hotar den. 1-3 ungar föddes på försommaren.

Spridning
Räven är mycket vanlig i Finland och rävar förekommer överallt med undantag av norraste Lapland. Rävarna ökar snabbt och man jagar dem 30000-50000 individer i år. Det finns uppskattningsvis 100000 rävar i Finland.

Föda
Räven är köttätare. Den jagar olika sorter av småvillebråd såsom harar, möss och fåglar, den också rövar deras bon. Största fångster är nyfödda renkalvar och vildrenkalvar. Räven drar i jakten nytta av sin skarpa hörsel och luktsinne.

Övrigt
Räven är ställvis mycket van vid människobyggelse och man kan möta den på gårdsplan där den utforskar sopor.